Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. La seconda primavera: 1879-1881. - Utresa. - Vistelse i Sydfrankrike, Afrika, Florenz. - Nya dikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är icke svårt att i minstrelen och hans maka
återfinna den biltoge svenske skalden och hans
brud, och fastän dikten just tillkom i Provence
så var själfva detta landskap en pseudonym för
hemlandet, hvilket han »ville timra upp i sångrikt
modersmål». Den personliga timbren framträder i
denna dikt kanske starkare än i något annat af dessa
skaldestycken.
Besläktad härmed är dikten om </i>Målaren i Pompeji</i>,
som fäster på väggen bilden af sin älskade, och
som hoppas, att denna bild i sekler skall gifva en
aning om, »hur skön och hur älskad hon var». Måhända
hoppades skalden – och säkert icke utan skäl – att
äfven på hans skapelser skulle kunna lämpas orden:
Hvad konsten och kärleken dana
Skall tiden bestorma förgäfves,
Ur seklernas aska det gräfves,
<tab<Besegrande glömska och grus.
De tre senast nämnda skaldestyckena sluta sig i stilen
till den Goethe-Schillerska balladformen.
Älskligt är kvädet om Sterope, den stjärna i
Plejadernas grupp, hvars sken bleknat sedan hon bragt
en trånande jordson sin tröst, och kring hvilken de
öfriga plejaderna i sin systerkärlek väfva ett bälte
af skyddande ljus.
Med strålar de blända, att ingen,
Som forskar bland stjärnorna, ser,
Att Sterope, skönast i ringen,
Ej lyser hos systrarna mer.
Man kan för öfrigt om dikterna i gruppen Sagor och
syner, liksom om Tankar och toner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
