Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. La seconda primavera: 1879-1881. - Utresa. - Vistelse i Sydfrankrike, Afrika, Florenz. - Nya dikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Biskra och så många andra af de drag, hvilka för
européer, som komma till Afrika, te sig som bilder
ur en undervärld, ett aflägset eko från tidernas
morgon.
Men ej blott den yttre världen är det som
Snoilsky återger, han ser bakom det yttre innerliga
drag. Exempelvis i dikten om Österländskan, då han
ger uttryck för medkänslan med hennes ställning; i
hennes barm har den skatt förvittrat, som hon ej fick
förslösa, och då hennes själ mördats, föder hon ej
längre frie män, endast trälar. Likaså i Trappisten,
Patriarken, och andra. I de Ögonblicksbilder från
resan, hvilka grefvinnan Snoilsky utgaf, förekommer
en förträfflig öfversättning af en afrikansk dikt,
som ej medtagits i skaldens egna kväden. Det är
en från franskan tolkad, gripande arabisk dödssång
(dagtecknad den 15 febr. 1880, enligt en anteckning
bland hans papper):
Då jag på båren ligger sträckt,
Och under tåreflöde
De mina draga sorgens dräkt
Med jämmer för den döde;
Då sägen dem, att blott ett grus
De se, en liflös lera,
Att denna kropp väl var mitt hus,
Men jag ej bor där mera.
Ett lif, som icke släcks, är jag;
Men dessa lemmar kalla
Min boning varit för en dag,
En skrud, jag låtit falla.
Mitt stoft den trånga buren var,
Där fågeln satt bak stängsel;
Nu jag bredt ut mitt vingepar
Och flugit ur mitt fängsel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
