Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. La seconda primavera: 1879-1881. - Utresa. - Vistelse i Sydfrankrike, Afrika, Florenz. - Nya dikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skaldehjärtas kärleksbikt till Sverige, företrädt af
dess store nydanare. Den landsflyktige sångaren ger
i denna historiebild luft åt sin fosterlandskänsla
och kan med en viss stolthet förklara:
Mång’ gyllene sträng alltsedan
Har språket sig fått,
Som spelats af vigda händer
I hyddor och slott – – – –
Du klingande svenska tunga,
Nu sjunga du kan!
Herr Jans likfärd utgör en hyllning till det största
namnet inom skaldens möderneätt. Präktigt har Snoilsky
här karaktäriserat den värfvade soldatesken, som jämte
svenskar och finnar bildade Sveriges här, och låtit
den döde Banér ännu på båren hålla samman de knotande
skarorna till en sista vapenbragd. Snoilskys afsikt
var, skref han, att »få fram fältherrns betydelse;
huru han ännu efter döden leder sin trupp och hans
minne lyser för den, såsom den måhända för årtusenden
sedan släckta stjärnans ljus ännu kan tindra i natten
för jordiska ögon».
Af större betydelse är den i fyra sånger afdelade
dikten om Kristina. På genrebilden från Kristinas
barndom; då det brådmogna barnet låter blicken
irra från sin gråtande moder till den myndige
rikskansleren, följer festskildringen från Stockholms
slott, där den myndigvordna nordiska Pallas föga
bekymrar sig om det baltiska väldet, men desto mer
fröjdar sig åt »den bästa af balletter». Den tredje
afdelningen – diktens yppersta – ger en bild af
Kristinas aftåg från sitt land. Vid den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
