Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. La seconda primavera: 1879-1881. - Utresa. - Vistelse i Sydfrankrike, Afrika, Florenz. - Nya dikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att gifva luft åt de känslor af tacksam glädje,
som uppfyllt mig vid dess genomläsning – men en
viss försynthet, som ofta förseglar mina läppar,
just då hjärtat är som mest fullt, har hittills
gång på gång hållit min hand tillbaka. Nu kan jag
dock ej längre emotstå den inre maningen, och vill
jag med dessa enkla rader uttala för dig, att jag
i den anmälan du ägnat åt mina »Nya dikter» anser
mig hafva skördat den högsta och vackraste belöning,
det ädlaste och varmaste erkännande, som jag någonsin
kunnat vänta eller hoppas – nej, vida däröfver. Har
den vanitas, som säges vara poeternes arfsynd,
vid läsningen af dessa loford tillhviskat mig: »så
skall din sång bedömas», har dock alltid ögonblicket
därefter den ödmjuka själfpröfningen beriktigande
tillagt: »dessa loford, denna varma sympati skall du
bjuda till att söka förtjäna». Den varma sympatien –
ännu mera värd än det högsta litterära pris – det är
just den, som framför allt så djupt rört mig. Du har
så oöfverträffligt fint och måttfullt lyft en flik
af den brokiga, poetiska bildväfnaden, för att låta
ana den hjärtehistoria, som innerst lefver bakom alla
dessa dikter – tack därför, att du velat se och förstå
just detta.
Hvad den mera ästetiska delen af recensionen angår,
ber jag att särskildt få betona min glädje däröfver,
att du velat tillerkänna de »Svenska Bilderna»
ett själfständigt värde, icke förvandla dem till en
inlärd efterklang af den Runebergska mästersången,
som t. ex. E. von Qvanten gjort i sin anmälan i N. D.
A. I allmänhet taladt har jag varit föga nöjd med
det bedömande, som inom den svenska prässen kommit
mig till del. Icke att jag tyckt mig ej nog berömd,
långt därifrån – men jag har knappt hos någon af
mina recensenter funnit ett försök till en verklig
karaktäristik af den fysionomi, som dessa dikter ju
torde äga – loci communes har jag funnit, och stundom
rena dumheter, groteska och sårande till den grad,
att jag stundom frågat mig, om man med flit velat
missförstå mig. Från det gamla Finland skulle det
bästa erkännandet komma i din röst – genom dig skulle
jag då omsider få den uppmuntran, en sångare så väl
behöfver. Om jag allt framgent kan åstadkomma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
