Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Florenz och Dresden 1881-1883. - Den tredje diktsamlingens tillkomst. - Sociala tendenser i dikten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försökt att moderera tonen af bitterhet, som alltför
mycket färgade första sången. I sin nya form har
nämnda sång också blifvit tre strofer kortare – en ny
fördel. Det lekamliga fråsseriet vid festgillet har
lämnat rum för en mera förfinad epikureism. Lorenzo
framträder ej längre som den krasse hycklaren, utan
mera som den skeptiske världsmannen, som regerar mildt
och hofsamt, som vill göra mänskligheten lyckligare
genom skönheten, sedan ingen mera tror på en religion,
urartad till skolastiska grubblerier eller döda
ceremonier. Jag är nyfiken att höra, om du ej skall
tycka, att första sången i sin förändrade gestalt
vunnit på dessa förändringar.
I sin helhet är dikten, det inser jag nog, icke
lyckad; det inre sambandet af historisk dikt och
personlig stämningsdikt är icke klart. Emellertid må
den stå kvar på sitt rum bland öfriga dikter i nästa
samling. Jag är väl ej nöjd med den, men har dock icke
råd att uppoffra den, efter som där finnas episoder,
jämngoda med andra saker som jag presterat. Tack och
heder för kritiken! Om jag ej i allo kunnat följa
dess anvisningar hvad Savonarola beträffar, skall du
finna i andra kommande dikter, att de dock fallit i
god jord.
Jag vill hädanefter försöka att vara mera opartisk,
åtminstone skall jag i historiska dikter söka lyssna
till häfdernas stränga sanningsröst mera än, som
nu denna gång varit fallet, till de egna personliga
stämningarna, hvilka kunna vara växlande nog. – Så
när glömde jag påpeka, hurusom jag jämväl i tredje
sången tillgodogjort mig en af dina anmärkningar,
nämligen beträffande luckan efter orden »han
vägrar». Denna lucka är nu ifylld. Savonarolas vägran
är motiverad genom dels fysisk svaghet, dels genom
det öfverhandtagande tviflet på hans egen gudomliga
mission. Det senare kan vara en följd af det förra
eller också tvärtom.
Snoilskys omdöme om denna dikt är nog strängt. Såsom
psykologisk-poetisk tidsbild är dikten betydande.
Kontrasten mellan det förfinade lifvet vid pänningfurstens
olympiska samkväm, där skönheten söker göra världen lycklig,
och den eldige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
