Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Florenz och Dresden 1881-1883. - Den tredje diktsamlingens tillkomst. - Sociala tendenser i dikten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samhällslagers anspråk på en i materiellt afseende
förbättrad ställning. Tendensen är sålunda realistisk,
om någon. Däremot uttalar jag ju ständigt hoppet,
att denna framtidsdröm skall kunna verkliggöras
genom vidgad blick hos de lyckligt lottade, genom
deras uppvaknande till insikt om kristendomens
främsta bud. På denna väg blir den fruktade sociala
revolutionen endast en revolution inom oss själfva
– en väckelse af vår bättre människa till känslor
af rättvisa och broderlighet. Kan nu emellertid
poesien behandla sådana ämnen, utan att släppa till
för många fjädrar i sin skimrande vinge? »Prosa är
för tankar, vers för syner», säger Ibsen. Jag tycker
ibland, att denna min tanke-poesi är torr och kärf,
och ändå är det mig omöjligt att leta mig tillbaka
till »das alte romantische Land». Denna nya bok får
ej betraktas som annat än en öfvergång, en kamp
med idéer och former, hvilkas rätta, definitiva
uttryck jag ännu ej funnit. Jag fruktar, att den
hvarken skall blifva idealister eller realister till
lags. De förra anse naturligtvis som en hädelse minsta
antydan, att allt ej är felfritt och oöfverträffligt i
samhället (inclusive statskyrka, fattighus, jordskatt
o. s. v.); de andra åter tycka antagligen, att jag
går till väga för hofsamt och neutralt. Strindbergs
brandraketer hafva stegrat deras anspråk. Nåväl, om
sådana högtbildade och tänkande diktens vänner som
du och Retzius känna sig tilltalade af mitt försök,
är det redan nog för mig. In magnis voluisse sat est.
Det andra utdraget förekommer i ett bref till Magnus
Lagerberg, skrifvet den 29 juli 1883:
De som i min första bok älskade harmonien, den
afsiktliga neutraliteten gentemot tidens strömningar,
torde dock blifva mindre tillfredsställda med det nu
absolverade 3:dje diktbandet. Någon pessimism finns
där visst icke, men det djupa intryck, jag mottager
af allt, som upprör tiden, har där flerestädes brutit
igenom. Jag är dock en som i det längsta vill hoppas,
äfven om det, som du säger, går utför med våra gamla
europeiska samhällen. Jag tror fullt och fast, att
allt det nedärfda, som gömmer en brodd till föryngring
och lif, icke skall dö, störtfloden må vara hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
