Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. I Dresden 1883-1885. - Dresdenerhemmet och umgängeslifvet. - Diktning 1884-1885. - Yttranden i skilda spörsmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dresden, den 18 januari 1883.
Min käre, högt värderade vän Viktor!
Mottag min varma tacksägelse för den stora glädje,
du beredt mig genom gåfvan af din diktsamling,
äfvensom för det vänliga sätt, hvarpå jag vet, att
du yttrat dig om mig. Det var en tid, då jag af din
tystnad lätt hade kunnat inbilla mig, att du kyligt
mottagit den bok, jag härom året skickade dig, om jag
icke så väl känt ditt ädla, vänfasta sinne och... din
ovillighet för brefskrifning. Utan att själf tänka
därpå, gaf du mig emellertid den bästa accusé, jag
kunnat tänka mig, nämligen då du i Nordisk Tidskrift
i din djupsinniga astrologiska uppsats hedrade min
lilla Sterope med ett omnämnande. Jag kan ärligt
försäkra dig, att dessa par rader gjorde mig mera
nöje än många spalter fördelaktiga recensioner. Jag
nämner denna småsak, för att visa hvilket pris jag
sätter på att i någon mån kunna skrifva dig i lag.
Men det var ej om mig eller mina saker jag här ville
tala, utan om din egen fagra, tankerika diktning, som
du nu i samlad form skänkt åt Nordens folk. Hvad den
ene och andre menar med idealism och realism, har jag
för länge sedan uppgifvit hoppet om att söka förstå;
men hvad poesi är, det känner jag, och det känner
också allmänhetens oförvillade instinkt, när äkta
högsång bjudes. Att din är en sådan, därom vittna de
tusenden, som känt sina hjärtan varmare och bättre
efter läsningen af dikter som Dexippos, Promethevs
och Ahasverus, för att ej nämna alla andra. Kommande
släkten skola, hur än smak och tonarter växla, i
dem återfinna samma oförgängliga egenskaper, som vi
i dem älska och beundra – renhet, sanning, mandom,
frihetskärlek. Pro libertate, det skönaste ord jag för
min del känner, skulle jag vilja sätta som motto på
hela denna din diktsamling. Och den yttre skönheten,
formen – ja, där är du nu engång obestridt allas
vår mästare.
Hos hvarje skald, som man älskar, utväljer man
sig merendels ett hjärtestycke. Så finnes det ett
poem i din bok, som jag öfver allt annat håller
af. Jubelfestkantaten, Promethevs, Nero m. fl. med
sitt djupa innehåll kunna vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
