- Project Runeberg -  Carl Snoilsky. Hans lefnad och skaldskap /
347

(1905) [MARC] Author: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. I Dresden 1883-1885. - Dresdenerhemmet och umgängeslifvet. - Diktning 1884-1885. - Yttranden i skilda spörsmål

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jag ej slå bort tanken att alltsammans är
förgäfves. Våra stamfränders likgiltighet för
lyrik i allmänhet och svensk i synnerhet är mig
alltför väl känd. Det finns intet annat än »le Roman
experimental» – »le Théâtre expérimental», som för
tillfället kan hoppas på att skörda det ringaste
erkännande hos det unga Norden. Aldrig kan det likväl
falla mig in, att däri se något smakens förfall,
någon köld för poesien, som en och annan tror sig
upptäcka däri. Jag har nu aldrig trott poesien vara
företrädesvis bunden till meter och rim – tvärtom
medger jag villigt, att tidens sjudande idéinnehåll
naturnödvändigt kräfver den obundna formen. Jag
och andra förlegade trubadurer få finna oss däri,
om vi ej hafva kraft att följa med. För mig har
versen rent ut blifvit den medfödda uttrycksformen,
jag kan ej komma därur. Prosaformen blir mig alltid
mer eller mindre ett främmande tungomål. Visst kunde
jag också bjuda till att skrifva sådant, men jag vet
och känner, att det blefve långt sämre än min vers,
därför får det blifva som det är. Jag beklagar
mig icke – när man lefver i en öfvergångsperiod,
finns det alltid så många, hvilkas utbildning en
gång fått sitt karaktäristiska uttryck, innan den
stora rörelsen begynte. Det är intet att göra vid
den saken. Lyckligtvis följer äfven publiken samma
evolution som författarne, d. v. s. att en del läsare
äfven i det längsta dröjer kvar vid den smakriktning,
som gjorde deras ungdomsfröjd. Således blir ingen
utan ett tacksamt öra, äfven om det man sjunger låter
föråldradt för andra. Här är förändringen så radikal,
att sången själf är gammal – gammal såsom i musikens
värld allt nu säges vara, som icke är Wagner, denne
tonernas Ibsen.

I en karaktäristik, som åtföljde skaldens porträtt
i Ny Ill. Tidning hade jag 1885 yttrat mig om hans
äldre dikter, om hans nya skede och om ryktena, att
han ämnade pröfva sina krafter inom prosans område.

Snoilsky tillskref mig då, den 29 mars 1885, efter
att först ha förklarat själfva det meddelade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:19:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/warsnoil/0367.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free