Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. I Dresden 1883-1885. - Dresdenerhemmet och umgängeslifvet. - Diktning 1884-1885. - Yttranden i skilda spörsmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans allmänna politiska uppfattning är vid denna
tid rent frisinnad och han sympatiserar med den
1880-talets liberalism, som hyllades inom vissa
intelligenta kretsar i Sverige, och som bl. a. tog
sig uttryck i Aftonbladets förändrade hållning efter
det Lars Hiertas arfvingar återköpt aktieflertalet.
Just med anspelning härpå, är det som han skrifver
till Gustaf Retzius, Lars Hiertas måg, i dec. 1884:
Hvad allt har icke din utmärkte svärfader fått gå
igenom i den vägen: förargelser öfver människors
dumhet och elakhet o. s. v. Och dock med hvilken
glädje kunna icke hans efterkommande blicka tillbaka
på hans modiga och för Sverige lyckobringande
lifsgärning. Jag frågar mig mången gång, när jag
tycker mig se små reaktionära försök här och där titta
fram: huru skulle det sett ut i vårt land, om icke
L. J. Hierta funnits ? Hvarje andlig eller politisk
reaktion i stort har han en gång för alla afbrutit
udden på. De som trampa i hans fotspår kunna därföre
lättare trotsa en och annan småsten, vid tanken på att
frihetens och upplysningens seger dock icke längre är
tvifvelaktig, utan att världen i det stora hela går
framåt, om än det emellanåt lyckas stillaståendets
män att några ögonblick fördröja färden. Så kan det
för närvarande se ut som skulle desse sistnämnde
på sista tiden förstärkt sin ställning – men hvad
kan det i längden båta dem? Några chikaner mot den
förhatade parlamentarismen kunna de utföra, men utdela
verkliga sår, det kunna de icke. När jag talar om en
för tillfället märkbar reaktion, går jag naturligtvis
endast efter symtomer.– – –
Hvilket upplyftande skådespel erbjuder icke England i
denna stund. England är och förblifver urbilden för en
verklig konstitutionell stat. Däremot, en regering,
som icke äger folkrepresentationens förtroende, är
ett oting. Med folket, såsom det lefvande uttrycket
af alla dess stora civilisatoriska aspirationer,
har nittonde seklets kungadöme ännu en vacker mission
att fylla – ack, att alla vederbörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
