Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. I Dresden 1883-1885. - Dresdenerhemmet och umgängeslifvet. - Diktning 1884-1885. - Yttranden i skilda spörsmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Snoilskys uppfattning, som nära sammanföll med
sådana mäns som Viktor Rydberg, S. A. Hedlund
(Handelstidningen), Gustaf Retzius (Aftonbladet),
Nordenskiöld, Gyldén o. a. af den frisinnade
intelligensen, var den, att om han än ogillade de
åtalade uttrycken, själfva åtalet var ett missgrepp.
Hans korrespondens innehåller flere uttalanden om
detta celebra mål.
Man påtänkte i Stockholm från den litterära vänstern
en opinionsyttring, en protest mot det Strindbergska
åtalet, och Snoilsky tillspordes, om han ville
underteckna; han telegraferade till svar, att han ej
kunde detta utan att känna i hvilka ordalag gensagan
vore affattad.
I bref till Retzius, 19 oktober 1884, uttalar han
sig på följande sätt:
Jag tror för min del både att åtalet var onyttigt och
olämpligt – onyttigt, därför att det åtalade stället
först genom lagens åtgärd tillvann sig en så allmän
uppmärksamhet. (Jag själf t. ex. hade ögnat igenom
boken utan att observera det.) Olämpligt därför,
att en sådan straffbestämmelse som tukthus icke står
i något förhållande till ett skriftligt crimen, som
icke upptager en tredjedels sida. Därtill kommer, att
lagens ingripande i religionsmål smakar för mycket
af gamla ofrihetstider. Men denna sak tagen som
speciellt fall, är dock icke vacker. En författare
som Strindberg, hvars ord hafva en sådan portée,
borde kunna finna andra uttryck för att uttala sin
individuella åsikt, i stället för ett så hånfullt
gyckel med en tro, som är otaliga människors enda
hopp i lifvet och enda tröst i döden.
Jag förmodar, att om en sådan protest kommer till
stånd, den måtte uttala visserligen sitt ogillande
af en åtgärd, som för en tros-sak hotar att döma en
snillrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
