Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Åren 1885-1890. - Besök i hemlandet och Finland. - De sista åren i Dresden. - Diktningen under dessa år. - Uttalanden i skilda ämnen. - Hemflyttning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hos »fennomanerne» spårat många drag af den forna
tillgifvenheten för Sverige. Icke dess mindre har
den uppmärksamhet, som visats mig personligen för
mina skrifter, varit tillräckligt stor att förvrida
hufvudet på hvar och en, som icke, i likhet med mig,
har en viss dosis själfkritik. – – – – Bland nya
vänner, som jag här förvärfvat, är jag särdeles
förtjust i målaren Edelfelt, som, oafsedt att han
är en verkligt stor konstnär, är en synnerligen
intagande personlighet.
Redan vid första steget på finsk jord väntade en
angenäm öfverraskning. Tullviseringen inställdes och
ersattes af en – serenad. I Vasa började »festandet»,
och där fick Snoilsky återse en gammal bekant – sin
myntsamling, som efter A. W. Stjernstedts död hamnat
hos den finske mecenaten Antell. Från Vasa foro de
svenska gästerna dels med järnväg, dels i båt och
vagn genom Tavastland, med rastedagar i Tammerfors
och på Rapola gård, där professorn frih. Palmén och en
koloni af svensk-finska vänner visade dem gästfrihet.
Särskildt bevarade Snoilsky färden öfver sjön Roine i
kärt minne, och då Palmén, som i tidningen »Finland»
(26, 28, 29 augusti 1885) skildrat färden »från
Tammerfors till Tavastehus med Carl Snoilsky», sände
sin reskamrat dessa blad, svarade denne:
Jag hembär dig min innerliga tacksägelse för din
skildring, som kommit oss att ånyo genomlefva de kära
dagar, vi i ditt sällskap tillbragte på färden genom
det sköna Tavastland. Vi hafva åter förnummit suset af
Roines älskliga vågor, åter tonernas hälsning på den
lummiga åsen vid det idylliska Rapola och än mera all
den varma, oskrymtade hjärtlighet, hvarmed du och de
dina mottogo de svenska gästerna; hur talar den ej
ånyo till oss på de ställen i din
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
