Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Åren 1885-1890. - Besök i hemlandet och Finland. - De sista åren i Dresden. - Diktningen under dessa år. - Uttalanden i skilda ämnen. - Hemflyttning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fuimus Troes. Gripen och uppskakad återkom jag
till Helsingfors och var ur humör för den dagen.»
Den 24 augusti var en större fest anordnad i
Helsingfors för skalden och hans maka, därvid
professor Vilhelm Bolin höll hälsningstalet, och den
26 augusti gästade Snoilsky, i sällskap med Estlander,
Tavaststierna och andra den finska kulturens män,
den åldrige Topelius på hans landtställe Björkudden
[1],
därvid värden i vältaliga ord bragte sin sångarbroder
en hyllning, hvari det bl. a. hette om den svenske
hedersgästen:
Han vet – och något vet jag också – hvad ett rykte
är värdt. Vi veta, att vi bära vår skatt i lerkärl,
på det att kraften må vara Guds och icke af oss. Ofvan
oss står det högsta, som vi aldrig nå, urkällan, af
hvilken vi äro det blekaste återsken. Och när man
prisar oss rika eller lyckliga för att vi stundom
finna ett ord, som länge legat outtaladt i människors
bröst, så svara vi: det är icke af oss, det bästa vi
förmått är icke vårt verk, det är oss gifvet. Det
är sörjdt för att träden icke växa till himmelen,
hvarje gåfva medför sin tuktan. Och då minnas vi
Goethes ord om Tasso:
»Der Lorbeerkranz ist, wo er dir erscheint,
Ein Zeichen mehr des Leidens als des Gliicks.»
Vi tömma denna droppe af lif och glöd för den skald, som under
vida vandringar lärt sig tillhöra mänskligheten,
men som aldrig upphört att med hjärterötterna tillhöra sitt
fädernesland – för honom, som alltid ägnat sitt manliga ord
åt hvad samtiden äger ädelt och fruktbart, men aldrig böjt knä
för dess afgudar; för honom, som aldrig slösat sina skatter
för ära och vinning, men skänkt dem kungligt fritt åt sitt folk
och världen. – – –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
