Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Åren 1885-1890. - Besök i hemlandet och Finland. - De sista åren i Dresden. - Diktningen under dessa år. - Uttalanden i skilda ämnen. - Hemflyttning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
versifierade hyllning åt Snoilsky. Jag ser talaren ännu för
mig, huru han bräcklig och svag, mer lik en vålnad
än en lefvande människa, skred fram till bålen,
för att till sin kamrat från skolan, universitetet
och sångförbundet rikta några strofer, som kanske
voro hans svanesång. Det var som han sade »trohetens
förgät mig ej» han bjöde den, som mäktade skänka
»snillets eterneller».
I slutet af september hade Snoilsky på hemfärden
vistats i Skåne och farit öfver till Köpenhamn
för att sammanträffa med sin äldsta dotter, som
han icke sett på sex år. Mötet aflopp »så godt och
tillfredsställande som möjligt» och skänkte honom
stor hugnad.
Vid ett annat besök i Köpenhamn gästade det Snoilskyska
paret Georg Brandes och gjorde tillsammans med
Anne Charlotte Edgren en visit hos gamla fru Johanne
Luise Heiberg, som – skrifver Snoilsky – »mirable
dictu hade reda på mina poetiska produktioner». I
Lund bragte studentkåren under sång och flygande fanor
skalden en hyllning. Den 28 september reste familjen
till hemmet i Dresden.
»Ja, nu äro vi åter hemma i det gamla Dresden» – skref
han i oktober, till Klemming – »och det är verkligen
märkvärdigt, hvad vi trifvas där. Naturligtvis var det
ytterst kärt och lärorikt att återse gamla Sverige
och trogna vänner där, men jag kan ändå icke påstå,
att jag på minsta vis är hemsjuk. Lugnet, stillheten
äro vordna så att säga min lifsluft, och jag rädes,
att Sverige kommer att blifva mig för bråkigt och
oroligt, om jag en gång hamnar där på allvar. Intet
inbillar jag mig, att man skall göra någon affär af
mig, då jag kommer andra gången, men det blir ändå
så mycket som jag där måste underkasta mig, hvilket
jag här är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
