Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Åren 1885-1890. - Besök i hemlandet och Finland. - De sista åren i Dresden. - Diktningen under dessa år. - Uttalanden i skilda ämnen. - Hemflyttning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dikten framkallade en gensaga från C. D. af
Wirsén, som i Stockholms Dagblad för 15 december
offentliggjorde ett lika nämndt skaldestycke, hvari
det bl. a. hette om poesien:
Hon trodde ej om hårdhet blott de rike
Och ej att dygd blott finns i armods dal.
– – – – – –
Hon icke grumlar gärna, men förklarar;
Hon ej förbittrar, men försona vill.
– – – – – –
Ej stoft hon skytt på fotens fina sålor,
Men hällre än att säga »mörkt är allt»,
Hon sökte, när hon kom till nödens hålor,
Att tända ljus och eld, där det var kallt.
– – – – – –
Ej från en åldrad värld skall flykta sången,
Blott där hon hämtar mod i dagens kvalm –
Tills hon sin vandring gör för sista gången
Till rymd där jordisk sång blir himmelsk psalm.
Snoilsky antog, enligt hvad han skref till Seligmann,
att Wirsén uppfattat hans dikt såsom angrepp på sin
egen poesi.
»Tvärtom! Det är snarare min egen, som jag där suttit
till doms öfver, nämligen öfver den eudämonistiska
skönhetskult, som jag i så långa tider offrat åt. –
– – Att polemisera genom att åstadkomma en vandring
n:o III, där den arma poesien på sin gyllene koturn
åter skulle ut och skumpa, det faller mig icke in.»
Emellertid fortfor Poesien att »vandra», tack vare
andra poeter[1].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
