Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Åren 1885-1890. - Besök i hemlandet och Finland. - De sista åren i Dresden. - Diktningen under dessa år. - Uttalanden i skilda ämnen. - Hemflyttning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En viss misströstan grep honom ock vid denna tid; han
började tvifla om den betydelse, hans sångargärning
hade för hans land.
Han uttalar sig på följande sätt i ett bref till
Estlander november 1888, då han erkänner emottagandet
af hans kritik.
Tack, käre vän, för den ingående granskning, du
ägnat min fjärde samling, i likhet med hvad du redan
gjort med dess föregångare. Behöfver jag säga dig,
att jag läst den med innerlig glädje. Ingen af mina
anmälare har, så att säga, kärleksfullt beflitat
sig att uppdaga det bästa jag i dessa dikter velat
nedlägga; och där min förmåga icke fullt motsvarat
intentionerna, har ingen vidrört bristerna med så lätt
hand. Jag är i sanning lycklig öfver att mina dikter
vunnit en sådan vän – det hjälper mig öfver mycket
tvifvel och missmod, som den litterära smakriktningen
i Sverige – om man ens kan tala om något intresse
för litteraturen där – eljes ingifver mig. Mina
böcker köpas, det är visserligen ett faktum, men
jag kan aldrig få för mig, att de läsas af annat
än ett försvinnande fåtal. Därhemma ligga de på
salongsborden, men i allmänhetens hjärta tror jag icke
där är någon plats för dem. För hvar gång jag besöker
hemlandet[1] finner jag allt mer och mer klart,
att den hemliga växelverkan af ömsesidig sympati,
som finnes mellan en omtyckt skald och hans folk,
alldeles icke existerar hvad mig beträffar.
Det skulle hafva varit bra kärt att kunna till
brefvet bifoga några poetiska bidrag, men tyvärr
har jag föga af den sorten. Dels ligger jag alltid i
träde några månader efter hvarje ny publikation, dels
har detta år icke funnit mig särdeles upplagd. Lilla
Elisabeths nu lyckligtvis öfverståndna skarlakansfeber
absorberade mig för längre tid; så kommo andra,
redan omnämnda ledsamheter, hvilka verkade till den
grad nedstämmande, att jag hardt när började betrakta
mitt litterära sysslande som alldeles gagnlöst. Nu
skall jag till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
