Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Åren 1885-1890. - Besök i hemlandet och Finland. - De sista åren i Dresden. - Diktningen under dessa år. - Uttalanden i skilda ämnen. - Hemflyttning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kvar på spåret, men hade olyckan händt några
ögonblick förut, då vi gingo för full iltågsfart,
hade förmodligen hela tåget utspårat – – – Jag känner
mitt blod isas vid tanken på det öde, som kunnat
drabba icke mig, men de tre som jag älskar högre än
mig själf.[1]
En betydande dikt är Stridiga andar, i hvilken skalden
gifvit poetisk gestalt åt de skilda åskådningarnas och
intryckens strid om ett ynglingasinne. Och i Ericson
och Monitor, hvilken var färdigskrifven, då Melin
år 1890 besökte Snoilsky i Dresden, har skalden,
inspirerad af en nyss läst John Ericsonsbiografi,
bringat den store emigrantens minne en hyllning och
med sitt fosterländska spårsinne skildrat hans bragd
såsom Sveriges insats i slafverifrigörelsen.
För öfrigt planerade han redan sommaren 1888 en större
poetisk berättelse eller en diktcykel på omkring 4
à 5 ark, hvarom han brefväxlar med Geber på hösten
samma år, då han hoppades att fram på nyåret kunna
lämna gynnsamma underrättelser om idéns framträdande
i synlig form.
Men Snoilskys produktion dessa sista år af hans
Dresdenertid var af flere skäl föga ymnig, icke minst
på grund af att hans framtids planer voro osäkra och
att oron härför pinade honom.
Du förstår – heter det i ett bref af oktober 1889 till
Estlander – att medan allt för den närmaste framtiden
står och väger, det poetiska lynnet, detta rörliga
vatten, som hvarenda förbitågande molnsky förmörkar,
icke kommer till sin rätt. Den ro, det glada mod,
som jag behöfver för att kunna helt öfverlämna mig
åt diktens ingifvelser, vill icke återkomma. Den
djupa och berättigade misstro, som hos mig uppkommit
gentemot hemlandet, däri jag känner mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
