Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Åren 1885-1890. - Besök i hemlandet och Finland. - De sista åren i Dresden. - Diktningen under dessa år. - Uttalanden i skilda ämnen. - Hemflyttning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid ett besök i Stockholm på sommaren 1888
hörde Snoilsky sig för om saken. Konungen, hans
gamle gynnare, var mycket benägen därför, men
d. v. ecklesiastikministern, Gunnar Wennerberg,
sade Snoilsky öppet, att han icke vore böjd för hans
kandidatur, då han önskade befordra främste mannen
inom verket (H. Wieselgren).
»Att jag i somras» – skrifver Snoilsky vid jultiden
1888 till Klemming – »ännu tänkte mig möjligheten af
att en gång i framtiden tant bien que mal fortsätta
dina traditioner, var väl blott en fåfäng illusion
å min sida, eftersom Wennerberg synes tänka sig
successionen annorlunda. Emellertid är det ännu ett
stycke tid till afgörandets stund – jag hoppas åratal
– och hvem vet, hvad vederbörande då tycker?»
Enligt hvad Wennerberg förklarade för mig vid ett
tillfälle, då jag besökte honom för att mottaga
meddelanden för hans biografi i Nordisk familjebok,
hade han ansett, att särskildt den långsamma befordran
inom biblioteket påkallade, att icke den främste inom
verket förbiginges, när han vore en i allo kompetent
man; men då han slutligen insåg, att dennes utnämning
icke läte sig genomdrifva, hade han ej velat göra en
kabinettsfråga af saken, såsom fallet däremot blef
med en annan utnämningsfråga något år senare. Det
fanns dessutom äfven en tredje framstående aspirant,
Elof Tegnér. Från olika håll skedde bearbetningar
för den ene eller den andre.
Inom konseljen hade emellertid Snoilskys kandidatur
starka förespråkare i hans båda personliga vänner
Gustaf Åkerhielm och Herman Wikblad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
