Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Åren 1885-1890. - Besök i hemlandet och Finland. - De sista åren i Dresden. - Diktningen under dessa år. - Uttalanden i skilda ämnen. - Hemflyttning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med synnerlig glädje emotsåg dock Snoilsky icke
hemflyttningen.
Till Estlander skrifver han härom på hösten
1889:
Det är vår brännande fråga att snart fixera tidpunkten
för återflyttningen till Sverige. För både Ebba och
mig gestaltar sig denna som det tyngsta offer vi
i vår egenskap af föräldrar kunna göra för våra
barns framtid. Särskildt hvad på mig ankommer,
betraktar jag denna sak som en verklig sorg, och
jag känner, att jag, då jag vänder ryggen till det
trygga hemmet i Dresden, där jag varit så lycklig,
lämnar den bästa delen af min lefnad bakom mig. –
– – Det finns endast en händelse, som skulle göra
hemflyttningen mindre tung för mig. Din vänskap
för mig gör, att jag under förtrolighetens insegel
kan yppa, det öfverbibliotekarien Klemming afgår i
början af nästa år, och jag har efter lång tvekan hos
vederbörande privatim anmält min förhoppning att vid
platsens återbesättande komma i åtanke. Möjligen
får jag detta ämbete, hvilket, oafsedt att det
i ekonomiskt afseende vore särdeles önskvärdt,
skulle skänka mig en ställning, en verksamhet, som
skulle stoppa munnen till på visst folk. Men tyvärr,
jag aktar mig visligen för att öfverlämna mig åt
några sangviniska inbillningar. Jag tror, att Kungen
personligen vill mig väl, men härvidlag finnas andra
faktorer, som han måste taga med i beräkningen. Är
det så att chefskapet för K. Biblioteket går mig
förbi, vore generalkonsulatet i Helsingfors vid
eventuel ledighet en post, som vore synnerligen
eftersträfvansvärd. Ingenstädes skulle jag finna
den vänskap, den sympati, som jag vet skulle möta
mig där. Dock, att erhålla denna plats, därtill
äro utsikterna ännu långt mindre än fallet vore med
K. Biblioteket[1].
Mot slutet af år 1889 var nog saken faktiskt
afgjord. Men man uppsköt ärendet. Klemming ombads
tillsvidare kvarstå, och under tiden blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
