Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Snoilskys hemkomst. De sista åren: 1890-1903. - Snoilskys personlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förbigången, och sin tacksamhet mot denne, för det han
besparat honom det plågsamma medvetandet, att han
förbittrat hans sinne.
Emellertid skulle Snoilskys befordran blifva föremål
för anmärkning af 1891 års konstitutionsutskott: –
andra kammarens ledamöter med hjälp af en röst från
Första kammarens utskottshälft. Utskottet framhöll,
att platsen påkallade, utom andra egenskaper,
»en genom långvarig bibliotekstjänstgöring vunnen
erfarenhet»; den utnämnde hade emellertid helt och
hållet saknat den på praktisk erfarenhet grundade
kännedom om biblioteksväsendets olika grenar, hvilken
utskottet ansåg borde fordras.
Inom riksdagen försvarade ecklesiastikministern
Wennerberg utnämningen – »äusserst schwach»,
skrifver Snoilsky till Stern – och åberopade
bl. a. ett utlåtande om Snoilskys bibliografiska
insikter (af Klemming), hvari det sades, att som
»bibliognost i svensk riktning efter Eichhorns
bortgång ingen torde öfverträffa honom»; vidare
jämförde ministern utnämningen med de senaste
riksarkivariebefattningarnas besättande med historici
utom arkivets tjänstepersonal. Andra kammaren lade
betänkandet i denna, liksom andra punkter, »med
gillande» till handlingarna.
Denna händelse vållade gifvetvis Snoilsky åtskilligt
bekymmer. Särskildt harmade det honom, och med skäl,
att Adolf Hedin i sitt angrepp under Andra kammarens
debatt låtsade, som om Snoilskys börd varit den enda
befordringsgrunden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
