445 (Carl Snoilsky. Hans lefnad och skaldskap)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Snoilskys hemkomst. De sista åren: 1890-1903. - Snoilskys personlighet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hoppas på ett Gimle. Sådana läsare skola alltid
finnas, äfven om förvildningen och fördämningen toge
än större proportioner än de redan gjort i denna
dekadansens tid. Du är vår poetiske princeps, utan
medtäflare. Skulle jag bland så mycket utvälja ett
eller annat stycke som jag företrädesvis älskar –
att jag älskaf dem högst, beror kanske blott på att
jag första gången njöt dem under en stämning, då jag
befann mig mottaglig för samma tonart – nämner jag
Barndomspoesin och Vårdträdet. Jag läser och omläser
dem – aldrig utan varmaste rörelse. Hvilka toner från
barnvärldens förlorade paradis i den första, hvilken
aningsfull susning innerst från själfva världsträdets
krona i den andra dikten! Och i Vapensmeden – hur
sammansmälter ej där det arkaistiskt-historiska med
det allmänt mänskliga, visionära! Smädevisan mot
Herr Thure Jönsson är beundransvärdt lyckligt funnen.

Vid sidan af dina båda böcker har den skandinaviska
litteraturen i jul endast frambragt en sak af första
rang: Jonas Lies Trold. Där finns mycket tänkvärdt
bakom den vid första blicken godtyckliga fantastiken.

Jag sitter med skopan i hand bredvid sångens brunn,
där intet vatten framväller för mig längre1[1].

[1]
En liten älskvärd episod från Rydbergs och
Snoilskys samlif berättade Snoilsky i ett bref till
Palmén efter Rydbergs bortgång.

Snoilsky stod i en gammal brefskuld till Palmén
och ber i sitt bref på nyåret 1896 om ursäkt härför
samt fortsätter:

I sammanhang härmed måste jag förtälja ett drag af
vår saknade Viktor Rydberg, som vi alla höllo af
och sågo upp till. I våras -- han var då fullkomligt
frisk, så vidt vi visste -- hade han inbjudit några
vänner, hvaribland mig, till en liten treflig middag
på Djursholm. Under middagen kommo vi, han och
jag, att tala om brefskulder och svårigheten att,
sedan en längre tid gått, äga mod att afbörda sig
en sådan skuld, hvilken icke blott pinade en själf,
utan äfven för andra parten måste se ut som köld och
otacksamhet. Jag yttrade då, att jag hade en sådan
nära tvåårig skuld, nämligen till dig, och att jag
formligt led däraf. Rydberg, snillet, tänkaren, som
tillika var ett stort barn, blef helt rörd. "Eftersom
det faller dig svårt att bryta isen" -- sade han --
"vill jag skrifva till professor Palmén och klarera
alltsammans, så att du sedan kan skrifva liksom aldrig
något afbrott förekommit i er korrespondens." --
"Nej", svarade jag, "det kan jag icke taga emot,
ty vet du, huru det annars skulle gå? Jo, du komme dig
lika litet för att skrifva som jag och skulle sedan i din
ordning gå och grufva dig för det ouppfyllda löftet
till mig." Och därvid blef det.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Tue Dec 12 14:19:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/warsnoil/0465.html

		Carl Snoilsky. Hans lefnad och skaldskap / 445 (1905) Author: Karl Warburg Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|