Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Snoilskys hemkomst. De sista åren: 1890-1903. - Snoilskys personlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hoppas på ett Gimle. Sådana läsare skola alltid
finnas, äfven om förvildningen och fördämningen toge
än större proportioner än de redan gjort i denna
dekadansens tid. Du är vår poetiske princeps, utan
medtäflare. Skulle jag bland så mycket utvälja ett
eller annat stycke som jag företrädesvis älskar –
att jag älskaf dem högst, beror kanske blott på att
jag första gången njöt dem under en stämning, då jag
befann mig mottaglig för samma tonart – nämner jag
Barndomspoesin och Vårdträdet. Jag läser och omläser
dem – aldrig utan varmaste rörelse. Hvilka toner från
barnvärldens förlorade paradis i den första, hvilken
aningsfull susning innerst från själfva världsträdets
krona i den andra dikten! Och i Vapensmeden – hur
sammansmälter ej där det arkaistiskt-historiska med
det allmänt mänskliga, visionära! Smädevisan mot
Herr Thure Jönsson är beundransvärdt lyckligt funnen.
Vid sidan af dina båda böcker har den skandinaviska
litteraturen i jul endast frambragt en sak af första
rang: Jonas Lies Trold. Där finns mycket tänkvärdt
bakom den vid första blicken godtyckliga fantastiken.
Jag sitter med skopan i hand bredvid sångens brunn,
där intet vatten framväller för mig längre1[1].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>