Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Snoilskys hemkomst. De sista åren: 1890-1903. - Snoilskys personlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
moskoviterna någonsin erhållit. Jag har gjort det con
amore, efter det jag bragt den första motsträfvigheten
till tystnad[1].»
Jag har redan anmärkt, att Snoilsky i denna dikt
behandlar Gustaf III mera sympatiskt, än man
skulle trott på grund af hans föregående omilda
uttalanden. Det gällde ju ock en hyllning från Gustafs
egen taffelrund, en hyllning, ägnad den käcka bragd,
vid hvilken den förkättrade »teaterkungen» visade sig
ej blott spela, utan vara hjälte – där »fladderlynnet»
blef »beslutsamt lugnt».
Dikten, som har en mera »akademisk» ton än Snoilskys
äldre Svenska Bilder, är tydligen buren af det
fosterländska patos, som då fyllde honom: harmen
öfver vårt försummade försvar.
Rader som dessa:
Ett under, såsom än det tima kan
Till hjälp och räddning åt ett folk, en man,
Som ej i nödens stund har gett sig själf förlorad –
äga nog en mening, som syftar på samtiden.
Utomordentligt målande äro enskildheterna från
sjöslaget gifna; de olika officerarne träffande
karakteriserade; så blir »den sträfve Törning»,
hvilken förtjänsten af segern till god del tillkom, af
skalden framhållen, utan att likväl skymma konungens
bild. Fylligheten i detaljskildringen ger åt dikten
en liffull prägel.
Samma år skref Snoilsky för en göteborgsk
välgörenhetspublikation, »Elfdrottningen», dikten
Skollofskolonier, ett nytt uttryck för hans sociala
medkänsla och tillika en hyllning åt rikets andra
stad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
