Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Snoilskys hemkomst. De sista åren: 1890-1903. - Snoilskys personlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
historiska hilder, som skall utkomma nästa år[1]. Jag tror, han kommer att
lyckas utmärkt. Det är icke blott hans utmärkta talang,
som ingifver denna betryggande känsla, utan äfven hans
sinne för historisk stil och sanning. Också har han i våra
samlingar gjort minutiösa kostymstudier i och för detta
arbete – bland annat har han på flottans värf afbildat
Gustaf III:s gamla Amphion, som skall förekomma som
illustration till dikten Svensksund, hvilken jag skickade
dig häromdagen.
Af de tre svenska bilderna från 1891 är Djursholm
den mest betydande. Den är en hyllning åt skaldens
ättemoder, fru Kristina Sture, Gustaf Banérs maka. Då
Snoilsky vistades i Djursholmstrakten, rann det
honom i hågen, att detta gods en gång varit i hans
stamfars ägo, men att änka och barn fått lämna det,
sedan herr Gustafs »oskyldiga blod» af »orättfärdiga
domare» gjutits ut vid Linköpings blodbad.
Detta minne inspirerade skildringen af den dödes
hemfärd till maka och barn. Och i den ädla fru
Kristinas mun lägger skalden fosterlandskänslans och
försoningens starka maning:
Bevaren för hämd edert hjärta
Så rent som för blodskuld er hand,
Då spirar väl endräkt ur smärta
En gång i vårt sargade land!
Episoden, då den lille, endast fyraårige Johan lofvar
att hämnas på den lede tyrann, som dräpt hans far,
torde vara påverkad af en anekdot från något senare
tid om Karl IX, som tog den halfvuxne pilten på knä
och frågade, om han ville gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
