Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Snoilskys hemkomst. De sista åren: 1890-1903. - Snoilskys personlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nödgade honom intaga sängen. Han sökte dock i
det längsta hålla sig uppe, och så snart han blef
bättre, skyndade han till sitt arbetsrum å Kungliga
biblioteket.
Jag besökte honom i ett tjänsteärende där en dag i
början af maj, och han yttrade då, att han var så ovan
att vara sjuk, att han icke sedan barnsjukdomarnas
dagar intagit sängen så länge som fallet varit
under dessa veckor. »I dag», tillade han, »är det
för resten första dagen som jag är fullt feberfri.»
Omedelbart därefter började han ett längre samtal om
utländsk vitterhet.
Ett par dagar senare meddelades det, att sjukdomen
förvärrats, så att ett operativt ingripande vore af
nöden. Detta kunde dock icke hejda förstörelsen.
Den 19 maj 1903 utandades Snoilsky å Sophiahemmet sin
sista suck, omgifven af dem han älskat i lifvet och
hvilkas väl in i det sista sysselsatte hans tankar.
I dikten om Kristina hade skalden skildrat hennes
dödsstund och begagnat bilden:
Själen är att släppa stoftet sen
Och ryggar än för språnget i det vida
Som droppen skälfver ytterst på en gren.
I hvad mån han själf ryggat veta vi icke. Lifvet
hade skänkt honom glans, berömmelse och en rik kärlekslycka,
men också låtit honom pröfva skickelsens ve.
Men gärna vilja vi tro, att i hans sista timmar
ljufva toner klingat för honom, ekon från den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
