Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
Den skulle lägga sina stolta böljor!
(Faller på knä.)
Nu beder dottren dig på sina knän:
Låt vreden fara, lös ditt kungsord, fader!
GUSTAF ADOLF (likaså).
Låt vreden fara och förlåt din son!
KARL. (efter en stark inre strid,
utbreder öfverväldigad af rörelse sina armar).
Så kommen då! Jag mäste ge mig fängen -
J ären två mot en! Så kommen hit!
(I de han omfamnar dem.)
Jag mig förifrade, det händer ofta, —
Att jag det inser, händer mera sällan,
Nu är det er förtjenst! tack mina barn!
OXENSTJERNA (sakta till Ryning,
sedan de utkommit under det föregående).
De kunna tämja lejonet som ryter!
BJELKE (till Bååt och Ribbing).
Det tydligt syns: han blifvit barn på nytt!
GUSTAF ADOLF.
Låt nu mig, fader, ställa allt till rätta!
KARL.
Men på hvad sätt?
GUSTAF ADOLF.
Jag förer. Some hit
Och du skall göra godt hvad du har brutit.
MARIA.
Jag följer med! Tillsammans fred vi mäkla.
KARL.
Ja, skynden barn — och Gud välsigne er!
(Han omfamnar dem ännu en gång, hvarpå de skynda
ut genom fonden.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
