Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
Med Danmarks unge konung börjar strida!
Personlig ärelystnad? Vet väl han,
Vet någon af dem alla som mig lasta,
Hvarthän min andes ärelystnad syftar
Och hvart den syftat all min lefnads tid?
Vet han hur, ända se’n jag yngling var,
Det brann och sjöd i yngste sonens hjerta
Då han ännu stod lägst vid tronens fot
Och såg sin gamle faders sol gå neder
Och säg hans stora verk i spillror falla
Uppå hans ännu knappast slutna graf?
Vet han hur bittert det för mannen kändes
Då kraft han visste sig ha fått, att skapa
Det gamla fosterlandets väl på nytt,
Men stängdes ut från detta sköna värf
Af slumpens nyck, ej utaf andens svaghet?
Och vet han väl hur smärtsamt nu det känns
Då tiden sviker mig, då i min kropp
Jag tecken märker, hvilka döden båda
Och känner kraften, uttömd under striden
Om denna krona som för sent jag vann,
Allt mera mig förgå? — Vet han det, han?
(Varmare)
Nej! dn derofvan vet att Svergcs ära
Var mina dagars tanke, nätters dröm!
Den var mitt mål i orofyllda tider,
För den jag bilor slipat, hufvun fällt,
För den jag dragit svärd i vilda strider
Och främst jag den af allt i verlden ställt!
Och Gudi lof! fastän min kraft är bruten,
Och fast min hjessa lutar mot sitt fall,
Ett är min fröjd i sjelfva dödsminuten:
Hvad jag ej hann, min son fullborda skall!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
