Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
Sjunde scenen.
DE FÖRRE. JOHAN (från höger, Iångsamt,
med korslagda armar.)
JOHAN.
Hur vän och fager var hon icke nyss
När hon sin hand i min till dansen lade!
Hur strålade ej hennes blyga öga
När vi till slut i djupa fönstersmygen,
Af månens sken belysta, stannade!
SVANTE (för sig).
Hög tid det är att vatten slå på glöden!
JOHAN.
Inför den oskuldsfulla blicken, smälter
Mitt ärelystna uppsåt ned, som snön
För vårsols brand! Det finnes ögonblick
Då alla jordens kronor synas mig
Ej offer nog att hennes kärlek vinna.
Och nästa ögonblick anklagar jag
Mig sjelf för vankelmod och dårlig svaghet,
Som ej kan taga hvad som dock är mitt!
SVANTE (träder fram).
Mer rättvis fanns anklagelse ej till!
JOHAN (vänder sig om, obehagligt störd).
J, frände? Hvarför smygen J kring mig?
SVANTE.
Jag smyger icke, jag går raka vägar.
Om allt som eder omger, gjorde så,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
