Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
JOHAN (häftigt, i det han stänger vägen för dem).
Nej stannen! ty mig lyster hålla räfst
Mig ock en gång, och nu är stunden inne!
KARL.
Hvad, djerfve, räfst? Hvem håller räfst med kungen?
JOHAN.
Guds egen röst som talar genom mig
KARL.
Förmätne, yrar du?
JOHAN.
Nej, bort jag kastar
Den fromma tvekan som mig fången höll,
Och stark uti min rätt jag träder fram
Och säger här i himlens egen åsyn:
Tillbaka gifven mig mitt fadersarf,
Min stulna krona, herre, gifven åter!
KARL ( för sig).
Är det Guds dom som faller öfver mig?
KRISTINA (till hoffolket som närmat sig).
Vansinnig är han!
GUSTAF ADOLF (ångestfullt).
O min fader, svara,
Har han väl rätt att tala så till dig!
KARL (afsides).
Mod! fasthet! Annars är min sak förlorad!
(Rätar upp sig och säger till Johan med krossande kraft):
Blygs otacksamme! Är det så du lönar
Den kärlek som jag städse egnat dig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
