Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
Du fagra stycke utaf Sverges jord
Hur herrligt ligger du ej för mitt öga
Och ler och lockar, liksom förr en gång,
Då jag som yngling, från mitt Vermlands skogar
Lät mina fikna blickar famna dig
Och drömde om hur skönt det skulle vara
Att få som konung styra dig en dag! —
Du ligger der liksom en fager mö
Och slumrar stilla på ditt fridens läger
Och jag skall åter lemna dig till rof
Åt inre split och tvudrägt som tillförne,
Då i min famn jag halfförblödd dig tog
Och läkte dina sår, och halp din qvida?
Nej, nej! Vid himlens alla stjernor, nej!
Bort från min krona! rören henne ej!
(i detta ögonblick blir han varse himmelstecknet och far
tillbaka af häpnad)
Hvad ser jag! Ha! Hvem är du, vilsne gäst
Som blodröd klyfver firmamentets båga,
Och flammar som ett svärd i nattens stund?
Är du ett tecken af den högste vrede,
Och bådar bråd-död, ond och farlig tid,
Och nöd och jemmer öfver Sverges rike?
Se, hur han lågar! hur eldvingar vexa
Från kärnan ut som från en drakes rygg,
Och hur han slår med dem kring Karlavagnen,
Kring nordens stolta stjernbild! — Hemska syn,
Du skakar mig i djupet af mitt hjerta!
(vänder sig från fönstret)
Så länge menskor tala räds jag icke:
Nu talar himlen sjelf med eld och svärd,
Då är det tid sin räkning göra upp!
(tankfull)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
