Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
Strax före broder Johans död, var himlen
Betäckt af underliga vädersolar,
Och hemska stjernfall lyste nättren opp
Med fräsande och svafvelblåa flammor —
Bär du nu också bud om kungadöd,
Du fjerran komme vandringsman deruppe,
Och gäller det nu mig?...
(djupt skakad)
Ja, många tecken
Mig redan sagt att lifvets sol förbleknar
Och att den stupar mot sin nedergång!
(i det han åter sjunker ned i stolen)
Och derför, Herre, kommer jag till dig,
Och kläder af mig jordisk glans och krona;
Jag beder: Kungars konung, straffa mig,
Men bjud min son ej att min skuld försona!
(paus)
Fjerde scenen.
KARL. KENICIUS.
KENICIUS (från höger).
Min konung låtit kalla mig?
KARL (vänder sig i stolen).
Välkommen
Min käre mäster Petrus! Sen är stunden;
Men lidande och djupt orolig, har
Jag dock ej tvekat att er hvila störa.
KENICIUS.
Att trösta är ju prestena första pligt,
Och när ej sorgen sina timmar väljer,
Må ock ej tröstarn finna kallet tungt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
