- Project Runeberg -  Wasa-Arfvet. /
111

(1868) Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.


111

Mitt qvalda hjerta utur bröstets hölje
Och spela ångerfull på slafvars vis,
Samt kyssa handen, som min krona fattar?
Nej, nej! vid himmelen, som konung skall
Jag stiga ned ifrån min faders tron,
Och har jag gått liksom ett vredgadt åskmoln
Utöfver nordens blåa himlahvalf,
Så vill jag icke sjunka som en dimma
Som löses upp i regn vid morgontimma!

(Ropar)

Hör hit der någon!

(En page inträder.

Kalla hit min son!
Låt Oxenstjerna träda in!

(Pagen går.)

Nu gäller,
Att förrän spiran jag ur handen fäller,
Ej låta sonen min gå från sitt arf
Som bort från axet flyr en jagad sparf!

Sjette scenen.

KARL. OXENSTJERNA.

KARL (feberaktigt oroligt).

Fort, träden fram, herr Axel! Mycken tid
Vj hafva ej att spilla; stora skiften
Snart skola tima uti Sverges land:
Jag kan ej mer förhålla hertig Johan
Sitt fadersarf, det måste lemnas ut,
Och Gustaf Adolf mister Sverges krona.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:20:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wasaarfvet/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free