Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
KARL.
Den rymden har jag sett sen ungdomsår,
Men många hinder, många bråddjup lågo
Emellan mig och den! De allra flesta
Af dessa bråddjup har jag sprungit öfver
Och tusen hinder har jag störtat ner. —
Nu krossas jag af ett utaf de sista
När redan jag var nära nog att kunna
Med handen fatta i mitt drömda mål! —
Men så det går; ty ödet vill ej unna
En dverg bli jätte, — lyckan rast ej tål!
Sjunde scenen.
DE FÖRRE. GUSTAF ADOLF.
GUSTAF ADOLF.
Här är jag, fader!
KARL.
Väl min käre son!..
Jag väntat dig.
(Till Oxenstjerna som vill gå.)
Nej, stannen qvar, herr Axel!
J ären icke öfverflödig här!
GUSTAF ADOLF.
Befinner du dig bättre nu, min fader?
KARL.
Till kroppen knappt, till själen mindre än!
Men hör mig nu: ibland de bittra stunder
Som lifvet bjudit mig, är bittrast denna,
Då jag skall stäcka vingen på den örn
Som sjelf jag öfvat in till flykt mot solen!
Men himlen vill det så, och syndarn måste
Till sista skärf betala ut dess kraf!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
