Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
GUSTAF ADOLF.
Min fader, fattar jag väl rätt ditt ord?
Min frände Johans vilda språk der nere
Var då berättigadt mot dig, mot oss?
KARL.
Hör mig, min son, och döm mig ej för strängt:
Jag tog min krona med min styrkas rätt,
Jag var ej född till den, och mycken blodskuld
Från forna tider läder vid dess gull!
Jag kan ej lasta denna skuld på dig,
Jag har ej rätt att himlens vedergällning
På dina unga skuldror välta ned!
För kraftig ungdom är ej verlden stängd
Om också en förhoppning skulle brista,
Och annat land ju kan dig bjuda hem
Och härd och verkningskrets och bragders ära!
Lyd då min bön, och gör mig stunden ej
Med barnslig klagan ännu mera bitter,
Men se din sorg i ögat som en man
Och hylla Johan såsom kronans arfving!
GUSTAF ADOLF.
Han! han, min krona?
KARL.
Han har rätt till den!
GUSTAF ADOLF.
Och har då jag ej någon rätt, min fader?
KARL.
Först efter honom har du rätt dertill,
Och om frivilligt han ifrån den afstår,
Men detta hindrar Svante Bjelke nog!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
