- Project Runeberg -  Wasa-Arfvet. /
119

(1868) Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

119

Hvad är för larm derute? Tror man väl
Att mina ögon re’n jag lagt tillhopa,
Så vill jag visa att man irrat sig!

(Han ämnar gå mot dörren.)

Tionde scenen.

DE FÖRRE, GÖRANSSON. (sedan) RYNING.
KRIGS HÖFDINGAR och HOFMÄN.

GÖRANSSON (brådskande).

Ers nåde!

KARL.

Hvad vill du?

GÖRANSSON.

Herr Axel Ryning
För bud från Kalmar!

KARL.

Kalmar? Må han komma!

(För sig.)

Gör Gud ett under! . . . Månn jag segrat har?

GÖRANSSON (slår upp dörren).

Herr Axel Ryning, kungen väntar eder!

JOHAN (för sig).

Hon synes icke! Tviflet tär min själ!

RYNING ( från fonden, andtruten och upprörd, följd af krigshöfdingar och hofmän, som stanna i bakgrunden).

Min konung! — Jo, nu står här vackert till! —
Den lede skälmen har — potz sapperment!
Jag kan knappt tala utaf harm och smärta! —
Den lede skälmen! — men jag sade det — —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:20:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wasaarfvet/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free