Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
GUSTAF ADOLF (söker stilla honom).
Min fader!
KRISTINA (som också stigit upp).
Ja, J ljugen, Svante Bjelke!
KENICIUS.
Frid, ädle herrar, öfver våra rådslag!
KONUNGEN.
Tyst, mäster Petrus! ... Är jag konung väl
Och tåler att den lögnarn mig belackar
Inför mitt råd, och stämplar mig till skurk? —
Guds kors! Ännu har jag nog styrka öfver
Att låta hufvudet slå honom af
För att förräderiet och ondskan tysta!
BJELKE (trotsigt).
Med lag och rätt dock endast, minnens det!
KONUNGEN.
Ve dig om jag din rätt dig lät bekomma,
Så som den skipas utaf Sverges lag!
RIBBING (till Bjelke).
För Guds skull! reten honom ej!
BÅÅT (likaså).
Håll frid!
RYNING (till Oxenstjerna).
Nu känner jag igen min barska konung!
GÖRANSSON (som sett utåt fonden).
Hans nåde hertig Johan!
BJELKE (för sig).
Ändtligen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
