Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wasa-ätten under Unionstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Se vi nu på Sverige, hvart syftade väl dess store med alla
sina uppror, alla sina strider? Hvad var det väl annat än
ett sträfvande efter individuelt oberoende, för hvilket
knappast någon gräns fanns, under det att deremot den del af
menniskans lif och verksamhet, som utgör staten i egentlig
mening, var svag och begränsad. Det sociala elementet var
underlägset det individuella, och med det begär efter isolering,
som låg i tidsandan, det individuella oberoende, den
sjelfsvåldig frihet, som utmärker de Svenske store, ligger det i
sakens natur, att den lokala friheten, de enskildta intressena
snart skulle laga öfverhanden till skada för det allmänna
bästa. Den tidens store, mottagande i arf från fadren ett högt
begrepp om sin betydelse såsom herrar öfver gård och grund,
konungar hvar i sin stad, som vi slutligen finna dem genom
lag benämnde, kunde ej tänka sig några andra fördelar än
sina egna, och något annat än dessa kunde ej blifva
utgångspunkt och mål för deras handlingar; de utgjorde för dem
hufvudsak, under det staten och dess intressen blef bisak,
och en hvar af dem kunde så till vida säga: »staten det är
jag.» — Men hvad skulle väl blifva följden af dessa
sträfvanden? — Naturligtvis ingen annan än den, att i staten
skulle uppstå lika många isolerade stater som der funnos
adliga individer, och orsakerna hvarför detta aldrig blef
händelsen, ehuru det väl var målet hvartill aristokratien om än
omedvetet ytterst sträfvade, äro flera. Hade de adliga
individerna ej haft något behof af hvarandra, hade vid utförandet
af deras afsigter ingenting funnits, som nödgat dem att handla
gemensamt, med få ord hade den adlige individen i alla
afseenden varit nog för sig sjelf, tydligtvis skulle då detta mål
verkligen uppnåtts. Men sådant var icke förhållandet. I
striden mot konungamakten som i striderna mot folket, i båda
dessa afseenden var individen för svag; endast för den
gemensamma ansträngningen af flere blef det möjligt att hålla
ut och kämpa med hopp om seger. Derutaf nödvändigheten
till de föreningar, hvilka sedan början af 14:de seklet så godt
som bildade den enda egentliga styrelsen i Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
