- Project Runeberg -  Sagor ur Tusen och en natt / Första samlingen /
44

[MARC] Author: Anna Wahlenberg With: Louis Moe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aladdin och den underbara lampan. Med 25 teckningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

seljen med sina ministrar, och folk af alla klasser
strömmade in i salen för att andraga sina ären-
den, följde sålunda äfven Aladdins moder in med
de andra. Hon bar den tunga, öfvertäckta vasen
mellan sina bägge händer och ställde sig så, att
hon hade sultanen midt framför sig och m inistrarne
på ömse sidor. Och där stod hon och väntade
helt tålmodigt på, att man skulle fråga henne, hvad
hon ville, ty af sig själf kunde hon då inte vara
så näsvis att säga något.
Men vänta fick hon. Rundt omkring henne
kallades människorna fram att tala vid sultanen i
den ordning de inlämnat sina böneskrifter, men
hon, som icke kände till bruk eller förordning och
aldrig haft en aning om, att man skulle behöfva
skrifva upp, hvad man ville, när man helt enkelt
kunde säga det med sin egen mun, hon fick stå där.
Efter ett par timmar var det nästan tomt i den
stora salen. Endast hon och en del nyfikna, som
bara velat se på sultanen, stodo kvar. Och till
sist reste sig äfven de rättrognes härskare och
lämnade rummet, följd af alla sina ministrar. Då
hade inte heller hon något annat att göra än att
gå sin väg, och Aladdin, som satt hemma och vän-
tade henne med otålighet, såg bestört, hur hon kom
hemvandrande framåt gatan, fortfarande hållande
den tunga vasen mellan sina händer.
Sultanen har sålunda afvisat dig! sade han,
i det han sprang emot henne.
Nej, min kära son, svarade modern, men
han var så öfverlupen med folk, att han slutligen
blef trött på bråket och gick ifrån alltihop, och
det undrar jag då rakt inte på. Jag får väl gå
dit i morgon igen, så lyckas det kanske bättre.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Dec 18 16:28:05 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/watusen/1/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free