- Project Runeberg -  Sagor ur Tusen och en natt / Första samlingen /
46

[MARC] Author: Anna Wahlenberg With: Louis Moe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aladdin och den underbara lampan. Med 25 teckningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nästa dag gick hon så tidigt, att hon var den
första, som kom in i audienssalen, men hon hade
icke större tur för det. Alla, som hade något att
andraga, fingo komma fram, utom hon, och när
sedan sultanen och ministrarne lämnade sina plat-
ser, fick hon stå kvar bland de nyfikna.
Likaledes gick det de följande dagarna, och
Aladdin var förtviflad, ty icke heller han kände till,
hur man skulle bära sig åt för att få tala med
sultanen, och kunde icke begripa, hvarför modern
icke fick företräde. Men denna var rätt nöjd. Hon
skulle gärna så länge som helst velat göra Aladdin
till viljes och gå till konseljen, bara hon slapp fram-
föra sitt ärende, ty hon darrade vid tanken på sul-
tanens vrede, när han skulle få höra, hvad det
gällde.
Emellertid hade sultanen själf lagt märke till
den gamla kvinnan, som infann sig vid hvarenda
konselj med sin porslinsvas i händerna och bara
tittade på honom utan att säga ett ord. En dag,
sedan konseljen var slutad, frågade han till och
med storvisiren, om han sett henne och visste, hvad
hon ville. Och då denne helt vårdslöst svarade,
att hon nog bara var ett sådant där krångligt, gam-
malt fruntimmer, som hade att klaga öfver att
man sålt unket mjöl åt henne, eller att man tram-
pat hennes hund på svansen, lät sultanen icke af-
spisa sig med det utan befallde, att hon skulle
föras fram till honom, ifall hon komme ännu en
gång.
Vid nästa konselj stod hon där också som van-
ligt, och sultanen, som rörts af hennes ihärdighet,
gaf en vink åt storvisiren.
— Där är hon igen, sade han, och för att du

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Dec 18 16:28:05 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/watusen/1/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free