- Project Runeberg -  Sagor ur Tusen och en natt / Första samlingen /
47

[MARC] Author: Anna Wahlenberg With: Louis Moe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aladdin och den underbara lampan. Med 25 teckningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

inte skall glömma bort henne, så är det bäst, att
hon får komma fram med detsamma.
De tjänstgörande vakterna fingo då befallning
att föra fram Aladdins moder till tronen, och hon
kastade sig ned framför dess trappsteg, som hon
sett alla de andra göra. Men när sultanen bad
henne resa sig upp, blef hon så rädd, att hon
skalf i alla lemmar, och närhon skulle försöka
tala, stammade hon af ångest.
— O, min herre och härskare, fick hon ändt-
ligen fram, mitt ärende är så djärft och underligt,
att jag inte vet, hur jag skall våga framställa det.
O, ve mig! Ve mig!
Och hon kved, så att sultanen intogs af m ed-
lidande och befallde alla de närvarande utom stor-
visiren att lämna salen, för att hon lättare skulle
kunna tala. Men hon var ändå inte nöjd. Under
tårar bad och besvor hon sultanen, att han icke
skulle vredgas, om något af hvad hon hade att
säga skulle förefalla honom opassande och stötande,
och först då han gifvit henne detta löfte, hörjade
hon sin redogörelse.
Hon berättade, hur Aladdin råkat få se prin-
sessan Bedrulbudur obeslöjad, och att hon ingifvit
honom en sådan häftig kärlek, att han hotat begå
en förtviflad handling, om hans mor icke ville
anhålla om prinsessans hand för hans räkning.
Och hon berättade också om, hur ifrigt hon själf
bedt honom bekämpa sin kärlek, och att hon sagt
honom, hur vansinnig och orimlig hans begäran
var, men att allt tjänat till ingenting.
Sultanen hörde på henne med ett småleende
och enligt löfte utan att bli ond. När hon slu-
tat, strök han sig om skägget och tycktes fundera

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Dec 18 16:28:05 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/watusen/1/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free