- Project Runeberg -  Sagor ur Tusen och en natt / Första samlingen /
52

[MARC] Author: Anna Wahlenberg With: Louis Moe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aladdin och den underbara lampan. Med 25 teckningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Storvisirens son tog då prinsessans hand för
att kyssa den, men i sam m a ögonblick kastades
han tillbaka och slungades m ot väggen af en stark
luftström , utan att han kunde förstå, hvarifrån den
kom. Häpen stod han stilla under en sekund och
ville sedan gå tillbaka inåt rum m et. Men det var
ogörligt. Han fäktade med arm ar och ben. Nej,
det gick inte. Den underliga luftström m en tog emot.
— Hvad gör du, min gemål? frågade prinses-
san. Hvarför här du dig så där besynnerligt åt?
— Oj, oj, oj, jag kan inte annat, svarade han.
Och så fäktade han igen med arm ar och ben,
som om han sprang, allt hvad han orkade. Men
inte en tum kom han framåt. Prinsessan räckte
honom handen och försökte draga fram honom ,
ty hon trodde, att han lekte med henne. F örst
tänkte hon också, att han höll emot, och hon drog.
allt hvad hon orkade fastän utan fram gång. Men
sedan såg hon på hans förvridna ansikte, att det
var allvar, och då blef hon rädd, så att hon bör-
jade skrika på hjälp. Men ingen kom, ty alla voro
långt därifrån och hade lagt sig att sofva.
— Spring ut efter någon, som är riktigt stark!
iad storvisirens son med gråten i halsen, ty han
visste sig ingen råd.
Och prinsessan ville springa ut, men i dörren
motades också hon af en stark luftström , som tryckte
henne tillbaka in i rummet. Och där fick hon nu
sitta hela natten och se på, h u r hennes gem ål d an -
sade for henne längs väggarna, ty åt sidorna kun-
de han komma, så mycket han ville. Rundt, rundt
gick det, och hvarf på hvarf, så m an kunde bli
y r i hufvudet.
N ar hon inte grät, så skrattade hon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Dec 18 16:28:05 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/watusen/1/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free