- Project Runeberg -  Sagor ur Tusen och en natt / Första samlingen /
54

[MARC] Author: Anna Wahlenberg With: Louis Moe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aladdin och den underbara lampan. Med 25 teckningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men den stackars brudgummen, han skrattade
inte alls, han. Han bara sparkade och fäktade, så
när som på de stunder, då han sjönk ihop som ett
bylte på golfvet, ty han var så trött, som om man
piskat honom med käppar öfver hela kroppen.
Ändtligen dagades det då. Och ett p ar tim m ar
senare knackade någon på dörren. Som på ett
tecken upphörde i detsamma den starka luftström -
men att verka. Storvisirens son kände sig fri, och
han begagnade sin frihet till att genast springa in i
sitt toalettrum. Men prinsessan B edrulbudur gick
och öppnade dörren och fick då se sin far, sul-
tanen, som kom för att fråga efter hennes befin-
nande.
Han blef förvånad öfver att se henne redan
uppstigen och klädd, men ännu m era förvånad öf-
ver att märka hennes bedröfvade min. I början
frågade han henne förgäfves efter orsaken, men
slutligen tillstod hon, att hon var ledsen, för hen-
nes man var så besynnerlig. Han hade dansat
hela natten kring väggarna, sade hon, och hon
visste inte riktigt, om han gjorde det med flit eller
inte.
Men den historien kunde då sultanen inte an-
nat än skratta åt. Hon hade väl sofvit illa och
haft en elak dröm. Det var alltsammans. Och så
gick han in till sin måg för att höra, hvad han sade.
Min kära son, började han, h a r du också
haft en dålig natt liksom min dotter, prinsessan ,
Storvisirens son kände sig likväl alltför mycke.
hedrad öfver släktskapen med sultanen för att vilja
tillstå, att den vållat honom några obehag.
— Min herre och härskare, vågar jag anhålla
om en förklaring på denna fråga? svarade han.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:21:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/watusen/1/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free