- Project Runeberg -  Sagor ur Tusen och en natt / Första samlingen /
55

[MARC] Author: Anna Wahlenberg With: Louis Moe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aladdin och den underbara lampan. Med 25 teckningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men då skrattade sultanen igen. Denna okun-
nighet öfvertygade honom fullständigt om, att dot-
terns bekymmer endast voro dumma griller.
Godt, godt, jag vill inte veta mer, sade han.
Du är förståndigare än hon.
Och så fortsattes bröllops-högtidligheterna. Gläd-
jen stod högt i tak, och festligheterna voro ännu
mera lysande än dagen förut. Men på kvällen, då
bruden och brudgummen blefvo ensamma, gick det
inte bättre än föregående natt. Så snart storvisi-
rens son försökte kyssa prinsessans hand, blef han
slungad i väggen, och där fick han dansa igen, så
länge han kunde röra en arm och ett ben. Och
prinsessan satt midt på golfvet och grät. Den nat-
ten kunde hon inte skratta ett tag, ty alltsammans
föreföll henne så hemskt obegripligt. Och ändå
räddare skulle hon nog ha blifvit, om hon kun-
nat se den stora, förskräckliga anden, som stod
och pustade på hennes gemål.
Efter denna andra natts fasor var det dock
slut med brudgummens mod. Han trodde sä-
kert, att han skulle dö, om han för tredje gången
nödgades utsätta sig för ett dylikt äfventyr, och
när morgonen kom och han befriades, i samma
ögonblick som det knackade på dörren, gick han
genast till sin fader, storvisiren, och tillstod, hur
alltsammans förhöll sig. Han kunde icke längre
stå ut med ett äktenskap, som medförde sådana
olägenheter, och bad sin far att strax gå till sul-
tanen och anhålla om, att det upplöstes.
Storvisiren blef högeligen bedröfvad och för-
skräckt. Men när det gällde sonens lif, kunde han
ju inte neka att göra, hvad denne bad honom om.
Således begaf han sig så fort som möjligt till sul-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Dec 18 16:28:05 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/watusen/1/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free