- Project Runeberg -  Sagor ur Tusen och en natt / Första samlingen /
63

[MARC] Author: Anna Wahlenberg With: Louis Moe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aladdin och den underbara lampan. Med 25 teckningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

undersköna briljanter, och den tunga halskedjan af
guld glänste än röd och än grön af rubiner och
smaragder.
Sedan blef han åter förd till sitt hem, och där
kom hans mor emot honom så fin och grann, att
han höll på att icke känna igen henne, och sex
vackra slafvinnor följde efter henne som uppvakt-
ning.
Men ute på gården väntade sviten, som bestod
af tjugu ståtliga hvita slafvar, ännu präktigare
klädda och smyckade än de, som skickats till sul-
tanen. Hvarannan af dem höll en tung guldpung
i handen, och allesammans redo de på ädla, bruna
hästar.
Hvad som mest fägnade’ Aladdins ögon var
dock den mjölkhvita hingsten, som utan ryttare
stampade och kråmade sig i spetsen för följet.
Hans ögon sprutade eld, hans hals böjde sig be-
hagfullt, och sadeln och remtyget voro besatta med
guldsirater och juveler af ofantligt värde.
Med ett raskt språng satte sig Aladdin upp på
honom och red i spetsen för tåget fram mot sul-
tanens palats. Men han kunde icke skrida fram
annat än steg för steg, ty gatorna voro packade
med folk. Ryktet om det förra tåget med slaf-
varne och guldurnorna hade spridt sig kring hela
staden, och man hade äfven hört, att sultanen äm-
nade skänka prinsessan Bedrulbudur åt den obe-
tydlige köpmannen Aladdin. Det rådde därför en
stor uppståndelse öfverallt. Hvar och en ville med
egna ögon se den unge mannen, som tilldelats en
så stor upphöjelse. Men när man varseblef honom,
där han red fram på sin hvita hingst, var det
ingen, som fann honom ovärdig, så skönt strålade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Dec 18 16:28:05 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/watusen/1/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free