Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sindbad sjöfararen. Med 36 teckningar - Min första resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ro oss till den märkvärdiga ön, gingo omkring
och beskådade de härliga blommorna, som vaggade
för vinden, och så dukade vi upp mat, medförd
från fartyget.
Kocken, som behöfde eld för att värma några
af rätterna, tände på en brasa af drifved, och vi sutto
allesamman omkring den, skämtade och åto och
kastade oupphörligt ny ved i lågorna, ty det var
tidigt på året och ännu något kyligt i luften, så att
värmen från det flammande bålet kändes behaglig.
Men plötsligt märkte vi, att marken skälfde un-
der oss. Den gungade. Den gick nästan i vågor,
och med detsamma hörde vi rop från skeppet.
Yra i hufvudet sprungo vi upp och sågo då
kaptenen stå på däcket och vinka åt oss, det ifri-
gaste han kunde.
— Gif er af på ögonblicket! skrek han. Det
är ingen ö, ni befinna er på, utan en af de ofant-
liga hafsfiskarna, som gått upp och lagt sig att
sofva på en sandbank. En sådan kan sofva i fem-
tio år i sträck, men nu håller han på att vakna,
för elden kittlar honom i ryggen. Han ruskar re-
dan på hufvudet och vippar med fenorna. Skynda
er, i himlens namn!
Vi sprungo till stranden, så fort benen buro
oss, och där sågo vi någonting i vattenbrynet, som
reste sig och slängde och slog som ett par klap-
pande segel. Det var förstås fenorna, men vi hunno
inte se närm are på dem, ty i detsamma välte
hela ön med rosenbuskarna och elden och oss ner
i hafvets djup.
Några af oss kommo upp igen, däribland jag,
och från skeppet sattes det ut båtar för att rädda
oss, men just som man skulle draga upp mig, kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
