- Project Runeberg -  Sagor ur Tusen och en natt / Första samlingen /
105

[MARC] Author: Anna Wahlenberg With: Louis Moe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sindbad sjöfararen. Med 36 teckningar - Min första resa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en väldig våg och spolade mig långt bort. De andra
trodde, att jag gick till bottnen, ty sedan jag för-
svunnit, sågo de mig icke dyka upp igen, och ef-
ter att ha sökt efter mig en stund läto de upp-
taga sig af farlyget, som hissade segel och fort-
satte sin kurs.
Jag hade emellertid fått tag i en båtplanka och
höll mig uppe, så godt jag förmådde. Men ångesten
grep mig, då jag märkte, att skeppet seglade ifrån
mig, och att jag var kvarlämnad ensam, kämpande
med vågorna. I nästa sekund fick jag dock annat
att tänka på. En fisk så stor som en roddbåt och
med ett hufvud som en ugglas dök upp tätt intill
mig, och på andra sidan såg jag ett ännu väldi-
gare sjö-odjur, som hade snabel som en elefant.
Jag trodde mig naturligtvis förlorad, och det
var mindre för att försvara mig än som uttryck
för min förskräckelse, som jag slog ifrån mig med
armen. Men då blinkade ugglefisken med sina run-
da ögon och for baklänges, och elefant-odjuret drog
in snabeln som en snigel sina horn. De tycktes
bli lika rädda för mig som jag var för dem.
Efter en liten stund voro de likväl bredvid mig
iöen> ty de kunde inte styra sin nyfikenhet utan
måste se, hvad jag var för en ovanlig fisk. Men
jag behöfde bara peka med ett finger mot dem,
så voro de borta.
Allt eftersom de foro där fram och tillbaka, så
gjorde de emellertid stora vågor och rullade mig
på så sätt vidare och vidare hela kvällen och hela
natten. Af ängslan, att de ändå till sist skulle sluka
mig, och af ansträngning att hålla mig fast vid
plankan hade jag likväl nästan blifvit sanslös, och
jag skulle nog icke ha hållit ut lång stund till, då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Dec 18 16:28:05 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/watusen/1/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free