- Project Runeberg -  Sagor ur Tusen och en natt / Första samlingen /
114

[MARC] Author: Anna Wahlenberg With: Louis Moe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sindbad sjöfararen. Med 36 teckningar - Min andra resa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en seglare på afstånd. Något af hvad jag hoppals
få se syntes dock icke till, men långt borta såg
jag ett underligt, hvitt föremål, som hade formen
af ett ofantligt klot.
Jag trodde, att det kunde vara något besyn-
nerligt tält, och i hopp om att träffa på människor
begaf jag mig ditåt. Men då jag kom fram , fann
jag, att det icke hade något slags ingång, och att
det var glatt och halt på alla sidor, så att man
icke kunde bestiga det och taga det i närmare
skärskådande.
Medan jag ännu stod d är och undrade, för-
dunklades plötsligt den nedgående solen af ett stort
svart moln, som hastigt rörde sig öfver himlen
och nalkades allt mer. Slutligen sänkte det sig,
och då såg. jag, att det icke var något moln utan
en oerhördt stor fågel, som icke kunde vara nå-
gon annan än fågeln Rock. Den for rak t ned mot
mig, och jag tänkte, att den skulle svälja mig i en
munsbit, men i stället m ärkte den mig icke alls
utan lade sig endast helt stilla och beskedligt öf-
ver det’ stora, hvita klotet. Och då förstod jag,
att det var dess ägg, som den skulle rufva.
Men äfven jag fick värm e och tak öfver huf-
vudet af den väldiga fågelns vingar, så att jag inte
behöfde frysa om natten, och m edan jag låg där
och hade det riktigt skönt och godt, hittade jag
också på ett sätt att låta fågeln Rock hjälpa mig
ifrån den obebodda trakten, d är jag säkert skulle
ha förgåtts i min ensamhet.
Litande på att fågeln sof och icke skulle känna,
hvad jag gjorde, löste jag min gördel och band
mig med den stadigt fast vid fågelns högra ben,
som var så tjockt som en stor ekstam . Fågeln lade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:21:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/watusen/1/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free