- Project Runeberg -  Sagor ur Tusen och en natt / Första samlingen /
116

[MARC] Author: Anna Wahlenberg With: Louis Moe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sindbad sjöfararen. Med 36 teckningar - Min andra resa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mig. Vi foro ner som i ett hål och ham nade i en
fruktansvärdt djup och trång dal, på alla sidor om-
gifven af skyhöga klippor. Just som jag kände fast
mark under fotterna, knöt jag upp gördeln, så att
jag blef liggande på jorden. Och det var hög tid,
ty fågeln Rock hade blott gripit en jättestor orm
och flög genast bort igen.
Nu hade jag då kommit lyckligt ner, och jag
tackade himlen för dea saken, men när jag såg
mig omkring, blef jag illa till mods. Klipporna
reste sig kala och tvärbranta så högt upp i luften,
att man icke skulle kunnat skilja en människa från
en råbock, om hon stått däruppe på topparna.
Och ingenstädes fanns det en stig eller ens ett fot-
fäste för att klifva upp.
Jag gick och sökte och sökte efter en utgång,
hittade ingen sådan men upptäckte i stället, att
marken var beströdd med ett underligt grus, som
jag vid närmare undersökning fann be,stå af de
härligaste diamanter, en del till storleken som grof
sand, en del som ollon.
Detta gjorde mig dock icke stor glädje, ty jag
började förtvifla om att någonsin kunna komma ut
ur denna ödsliga klippdal, där det icke växte något
annat än några magra buskar och litet gräs. Och
min oro och förskräckelse stego, då jag öfverallt
i bergsremnor och under stenar såg väldiga or-
mar skymta fram. De vågade sig icke ut, så länge
det var dager, ty de voro tydligen rädda för få-
geln Rock, men hur skulle det gå om natten?
Sedan jag ätit något af min matsäck, genom-
sökte jag återigen dalen för att skaffa mig ett göm-
ställe och fann också en tämligen stor klipphåla,
där jag kunde krypa in. Så fort det skymde, lade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Dec 18 16:28:05 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/watusen/1/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free