- Project Runeberg -  Sagor ur Tusen och en natt / Första samlingen /
118

[MARC] Author: Anna Wahlenberg With: Louis Moe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sindbad sjöfararen. Med 36 teckningar - Min andra resa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag mig i denna fristad och sköt en stor, flat
sten för öppningen, så att orm arna icke kunde
komma in. Men hela natten hörde jag dem hväsa
och rassla öfver stenarna utanför, och då och då
försökte en fasaväckande best sticka in hufvudet
i min håla. Jag såg ögonen glindra och den klufna
tungan röra sig af och an, och luften förpestades
af hans giftiga andedräkt. Det var mig knappast
möjligt att sofva en blund, och då det åter blifvit
ljust och orm arna försvunnit, så att jag vågade
mig ut ur m itt gömställe, v ar jag så trö tt och ut-
mattad, att jag satte mig i gräset och somnade.
Men länge hade jag väl icke sofvit, förrän jag
väcktes af en häftig duns och såg hälften af ett
slaktadt får ligga bredvid mig.
Hvarifrån kom det? Jag tittade u p p åt klipp-
spetsarna och tyckte, att några förem ål rö rd e sig
däruppe. Men afståndet var så stort, att jag icke
kunde se, om det var m änniskor eller djur. Strax
därefter dansade em ellertid ännu ett köttstycke ner.
och med detsam ma kommo flera, m ärkvärdigt stora
örnar flygande, slogo ner på köttstyckena och flögo
upp med dem igen.
Då gick det upp ett ljus för mig. Ödet hade
fört mig till den underbara D iam antdalen, om hvil-
ken jag hört så många berättelser, hvilka dock
tyckts mig så osannolika, att jag betraktat dem
som sagor. Ryktet sade, att den skulle ligga i en
svårbestiglig bergstrakt, och att den v ar omöj-
lig alt komma ner i. Men en del köpm än hade
ändå hittat på ett listigt sätt att bem äkliga sig nå-
got af dess rika skatter. För h v art år, då de stora
örnar, som höllo till i trakten, häckade och fingo
ungar, drogo de dit med en m ängd får, slak-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Dec 18 16:28:05 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/watusen/1/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free