Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sindbad sjöfararen. Med 36 teckningar - Min andra resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
räddningsplan på roffåglarnas glupskhet. Eflei atl
ha plockat min matsäckspåse full af de vackraste
diamanter, jag fick fatt på, tog jag det största af
köttstyckena, som fortforo alt dansa ner, och band
det fast på ryggen med min långa gördel, lade mig
så framstupa och väntade.
Om en liten stund hörde jag väldiga vingslag
susa kring öronen. Ett par starka klor höggo tag
i köttstycket på min rygg, och så följde jag med
upp i luften, darrande af ångest, att min bärare
skulle finna sin börda för tung och släppa mig,
ty da hade jag ofelbart krossats mot klipporna.
Men under det örnen mödosamt arbetade med ving-
arna, flög han allt högre mot den ljusa himmeln.
Jag såg bergstopparna under mig, och efter ännu
ett ögonblick låg jag i ett stort bo midt ibland en
hög gapande örnungar..
De skreko och hackade mig med en sådan if-
ver, att jag hade all möda att öfvertyga dem om,
att jag inte var någon vanlig stek, som de kunde
pilla i sig så där utan vidare. Men under det
jag försvarade mig med arm ar och ben, hörde jag
andra skrik, som icke kommo från någon fågel
utan från en människa, och mellan trädgrenarna,
på hvilka boet var byggdt, dök det upp en karl,
som började öfverösa mig med de värsta okvä-
dinsord.
— Din spetsbof, din hund, din eländige tjuf!
skrek han, tänker du stjäla diam anterna ur mitt
örnbo? Men jag skall ge dig, jag!
Han höjde emot mig en stor påk, som köp-
männen brukade begagna för att skräm m a bort
örnarna från bona. Men jag kastade till honom
köttstycket, som jag löst från ryggen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
