- Project Runeberg -  Sagor ur Tusen och en natt / Första samlingen /
H19:III

[MARC] Author: Anna Wahlenberg With: Louis Moe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur lifvet. Några and-ungars historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Några and=ungars historia.
En kall och blåsig afton i slutet på maj detta år fann
en djurvän i V rigstad i Småland sex stycken nykläckta,
alldeles stelfrusna gräsand-ungar på ett fält i närheten af
byn. De små kräken, hvilkas svaga skrik knappt kunde
höras i den häftiga nordanstorm en, hade tydligen af en
eller annan anledning blifvit öfvergifna af sin mor. Och
de skulle säkert fru sit ihjäl under den inbrytande kalla
natten, om de få tt stanna kvar därute i sin hjälplöshet.
Men den, som hade h ittat dem, beslöt att söka rädda
deras lif och tog dem med sig hem. I sitt hönshus gjorde
han i ordning en liten hädd af mossa och lade där de
■små kvidande and-ungarna. D ärpå nedtog han från en af
sittpinnarna en äldre höna, som likväl aldrig h aft några
kycklingar, sam t visade henne vid lyktskenet de små få -
gelbarnen. Först blef hon en smula räddj men hon lade sig
strax därpå ned och samlade under belåtet skrockande in
alla ungarna under sina vingar, och de tycktes finna sig
utmärkt till rätta i sitt nya varm a gömme och stucko
knappt fram hufvudena på hela den följande dagen.
Men morgonen därefter, då de tycktes ha kryat till
sig duktigt, släpptes de u t med sin fosterm or och fördes
tillsammans med henne ner till V rigstad-ån. N u trodde
man förstås, att de skulle m ed ens försvinna i vassen och
för alltid säga adjö till V rigstad och sin snälla fosterm or
— men nej, de ville på inga villkor läm na hönan, lika
litet som hon dem, och när hon ej kunde följa med dem
i vattnet hon försökte flera gånger — kommo de till-
baka till henne upp på land. Och sedan vandrade de
omkring hela dagen under hennes skydd i trädgården och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Dec 18 16:28:05 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/watusen/1/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free