- Project Runeberg -  Sagor ur Tusen och en natt / Första samlingen /
H19:IV

[MARC] Author: Anna Wahlenberg With: Louis Moe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur lifvet. Några and-ungars historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

långt u(åt åkrar och ängsmarker. Och när kvällen kom,
låg hönan åter i mossbalen i hönshuset med sina små
vackra fosterbarn, som förnöjda tittade fram under hen-
nes vingar.
Hon var en präktig fosterm or, den hönan, och det
kunde behöfvas, ty fienderna blefvo både många och svåra.
Där kom nästan med ens en skock kråkor, som tycktes
ha enats om att skaffa sig ett godt kalas på de sex and-
ungarna, men hönan slogs med ett sådant raseri med de
närgångnaste af dem, att de sedan för alltid läto henne
ha ungarna i fred. Skatorna gjorde också några ondske-
fulla närmanden, och kattor lågo på lur i buskarna, men
hönan var outtröttligt vaksam, hon tålde knappt, att män-
niskor kommo henne och ungarna för nära.
Två af and-ungarna försvunno likväl efter en tid; tro-
ligen hade de vid någon längre utflykt blifvit gripna af en
af de mordlystna kattorna.
De fyra öfriga fingo behålla sina lif. De små vild-
fåglarna tycktes finna sig m ycket belåtna med sina nya
förhållanden. A llt em ellanåt togo de sig — till stor för-
våning för hönsen — en doppning i vattenhon på höns-
gården, så att vattnet stänkte högt i luften. Och livar
morgon och kväll vaggade de, med fosterm odern i sällskap,
i väg till ån för att få sig ett grundligt bad och äta små-
djur och andra godsaker vid sHanden.
J u äldre de blefvo, dess större blef deras kärlek til!,
vatten. De simmade allt längre och längre u t i ån ock
dröjde allt längre borta. D et kunde hända ibland, att hö-
nan fick gå ensam hem om kvällarna, men så länge ung-
arna ännu voro små, vände de alltid tillbaka vid mörk-
rets inbrott och smögo sig åter intill henne.
Men de växte sig snart stora och starka, och de träf-
fade vildänder borta i ån, och längtan dref dem allt vi-
dare ut. Och de började finna det behagligare att stanna
ute i ån om nätterna än att låta bura in sig i hönshuset.
(Forts, på omslagets V:e sida.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Dec 18 16:28:05 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/watusen/1/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free